Maria - bara som jag är

Nu har jag äntligen fått hem garderober. Så ikväll har jag vikt, hängt, rensat och tvättat. Inser att alla skulle behöva minst 3 garderober var. Men nu får jag ser iallafall så får man ta resten sen när barnen blir större. Mina kläder är på plats nu och Hjallens kläder har bytt plats dom med och där har det rensats en hel del. Inser att man kanske inte behöver ha 100 byxor per barn. Så nu ska det användas det som finns och inget annat. Funderar faktiskt på att ge dom en hel del till en kompis som har fått en son. Då blir jag av med en massa och dom behöver inte köpa på sig så mycket. Igentligen så skulle jag behöva gå igenom allt som man har resat undan en gång och lägga rätt storlek i en och samma kartong men det får bli när jag har fått ordning på alla andra kläder en gång.

Men nu så ska jag nog lägga mig i soffan en stund innan det är kväller. Barnen är inte hemma så igentligen skulle man passa på att greja med en massa annat. Men det ska jobbas i morgon så det är ju bra om man är lite pigg iallafall..

Så det blir nog natti för denna dag.

Ja det kan man då verkligen säga att det är. Igår så va vi först iväg på 4 årskalas hos en gammal dagis kompis till Wilma. Kände bara en till som va där så det kändes lite som om tiden gick jätte sakta. Wilma frågade en gång om vi inte skulle åka hem. Men man kunde ju inte bara komma och fika för att sedan åka hem.

På eftermiddan igår så va det dop för Tyra. Fick en jätte god smörgåstårta. Hade väl kunna äta ihjäl mig på den. Måste nästa göra en sån här hemma nåt tag.
När allt fikande va klart där så åkte vi hem och plokade undan lite snabbt eftersom att det skulle komma folk och dricka öl med Danne. Trevligt va det och tött blev man. Wilma va uppe till 22 tiden. Tror inte att hon har vair uppe så länge nångång faktiskt. Men det gick bra nästan hela kvällen.

I morse så vaknade dom vid 7 (gammal tid) så det va väl ändå helt ok. Synd bara att man vaknade före dom. Hade ju varit skönt att sova ut. Men inte det inte..
Danne gick å la sig ett tag igen nu så att han orkar vara bland folk sen. Barnen tittar på tv och tar det lungt. Vi ska ju iväg på ett annat 4 års kalas sen. Det ska bli trevligt.

Ikväll så ska barnen sova hos mina föräldrar. Måste säga att det verkligen ska bli skönt. Vi ska ta med några garderober hem så vi kommer att ha å göra ändå ikväll. Eller det är väl mest jag som ska ha dessa garderober. Så nu ska jag slänga bort sånt som inte används och kasta sånt som är trasigt.
Det kommer att bli så bra.

I torsdags så va det ju rosabandet galan. Å va jag grinade. Tycker att cancer verkligen är en tragisk sjukdom. Man vet ju aldrig hur illa det kan vara när man får den diagnosen. Det är snart 1 år sedan som pappas bästa kompis gickk bort i cancer. Det är 20 år sedan som min mormor gick bort i cancer oxå. Danne mormor gick bort för 3 år sedan. Känner ju verkligen som om man har förutsättningarna för att få det själv en vacker dag. Både min farmor och farfar gick bort i det oxå.
Det va iallafall en tjej som nyss hade fått barn som kände en knöl i bröstet. Men alla trodde att det va mjöklstockning. Men innan det va klart så va det cancer. Hon klarade sig ett år med behandlingar och va väl ganska så pigg. Sen så spred det sig till hjärnan och hon dog. Tyckte att det va så tragiskt att hon nyss hade blivit mamma och inte fick se sin dotter att växa upp.
Man får sig en tankeställare när man ser sånt. Jag är verkligen så glad för varje dag som man vaknar upp och är frisk. Man ska ta vara på livet varje dag.
Så igentligen så undrar jag varför man har småtjaffs ibland. Det är ju helt onödigt. Vi är ju friska och har varandra.

Svärfar va på återbesök till sin läkare oxå. Han har nu fått tillbaka körkortet så nu ska han bara ha en bra bil så att han kan köra i vinter. Han kommer att vara sjukskriven fram till mars då det har gått ett helt år. Vad jag fattar det som så ska han få göra ytterligare ett operation då eftersom att han har ett sånt stort brock i magen. Måste ju säga att det känns så där om han ska behöva göra detta i mars. Man undrar ju så klart vilka komplikationer som han kommer att få efter den operationen. Kommer kroppen att klara av det. Det blir ändå en ganska så stor operation med tanke på hur stor det är.. Men jaja det kan man oroa sig för en annan dag. Just nu är han pigg i allafall och det är huvudsaken.

Nä nu ska jag mysa lite i soffan med min älskade barn.

Tack å hej.

Ja jag säger då det jag. I torsdags så skulle barnen ta en dusch på kvällen. Vi har varit i stallet underdagen och fixat med en massa så då vill jag att dom ska dusch för att inte få in en massa hästlukt när dom ska sova. Men riktigt så blev det inte.
Barnen gick upp och jag skulle just gå upp då jag hör världens skrik. Springer upp för trappen och där ser jag att Wilma står och skriker och chippar efter andan. Då har hon fastnat med ett finger i dörren. Hjalmar stängde badrums dörren så det kom ett finger i kläm. Upp med dörren och in med fingret under kranen och kallvatten. Ringer rådgivningen eftersom att fingret va helt platt och vitt. Det gick liksom inte tillbaka så som ett finger ska se ut. När vi kommer in på juren så har det blivit blåsor på fingret. Wilma frös och hon va verkligen i chock. Men det gick över efter ett tag. Innan vi åkte hem igen så fick hon ett bandage på sitt lilla finger. Det va verkligen så synd om henne.
Igår så fick vi åka in igen bara för att göra en röntgen på fingret. Men det va som tur inte något. Att det inte va av visste jag redan men en spricka ser man ju inte utan på direkt. Men skönt att det inte va något.

Idag är det bättre hon har lite ont men som har säger så går det ju över om ett tag.

Annars så ska vi på 40 års kalas idag. Trevligt ska det bli. Ikväll så ska jag till Linda och drick vin. Det ska verkligen bli trevligt. Så skönt att komma hemifrån.

Men nu så måste jag mata snabeldraken. Har pärlor i hela tvrummet.


Tack å hej

Nu börjar jag tröttna på det här med sjuka barn. Hjalmar bara hostar och snorar. Han är inte alls pigg. Trött och grinig. Han hänger väl mest på runt min hals hela dagarna. Nu har han börjat att hosta mera på nätterna oxå. Håller mina tummar på att det stannar där så att han slipper bli mera sjuk.
Igår så började Wilma att hosta också. Så nu sitter jag här med två barn som hostar och snorar massor. Man blir ju ganska så låst av att vara hemma med två sjuka barn.

Igår så va vi allafall till stan en sväng. Mamma hade hängt undan vinterkläder till Hjalmar som jag hämtade. Så nu hoppas jag att han inte kommer att frysa i vinter. Men det är långt ifrån billigt med vinterkläder. Det slutade på ca 800 och då va det en hög med vantar och en mössa med på det. Som tur va så hade jag rabatt lappar med mig. Men fin kommer han att vara i vinter. Nu fattas det bara ett par rejäla vinterskor så är han klar för denna vinter. Wilma har så hon klarar sig får jag hoppas. Tänkte att jag ska ta fram och testa allt på henne oxå.

Idag så ska jag till tandläkaren och sätta fast den tand som jag tappade tidigare. Tur att det inte är någon riktig tand så jag har ju inte nå ont alls.

Just nu så väntar jag på att två från Linden ska komma. Man måste ju ha sjukintyg om man är hemma med barnen en längre tid. vilket jag har varit nu så då ville dom komma hit och se dom. Skönt det för då slipper jag åka ut med dom.

Nä nu ska jag ta å dricka lite mera kaffe så får vi se vad vi gör sen under dagen.

Tack å hej.

Jaha ja men då börjar vi veckan med att vara hemma då. Hjalmar hostar som bara den rätt va det är. Det är inte så att han hostar hela tiden. Men när näsan bara rinner och han låter som en lungsjuk 90 åring då kan jag känna att det är bättre att vara hemma med honom så att han har någon möjlighet att kunna bli helt frisk. Wilma har mest hosta på morgonen. Då får hon såna hostattaker så det är inte lång ifrån att hon ska spy. När hon blir förskyld så samlar hon alltid på sig en mass slem och hon blir inte bra förrens hon får upp allt detta.

I helgen så har vi bara tagit det lungt. I lördags så hade vi Jenny och Peter här på middag. Det va verkligen mysigt. Jag hoppas att dom hittar ett hus snart så att vi kan ses lite oftare. Men det verkar dröja innan det blir nå hus för det finns inte något som passar.
Annars så fixade jag hemma i lördags. Städade undan en massa och tvättade också en hel del. Det finns ju att göra om man säger så.

Igår va det söndag och jag va in till stan en sväng för att hjälpa mamma och pappa lite med flytten. Det gick med en rasande fart måste jag säga. Men jag kunde inte vara kvar i stan så länge eftersom att hovslagaren skulle komma. Så när jag kom hem så blev jag precis klar med städandet av bilarna innan han kom och skodde.

Igårkväll så va det dans. Trevligt va det. Jag älskar verkligen det där med dansen. Hur roligt som helst är det. Synd bara att det inte är så många som kommer när det är dans på en söndag. Men vi som va där hade iallafall trevligt. Jag hade med mig Wilma eftersom att hon har tjatat så länge om att hon vill följa med på dansen. Det gick ju bra det med. Therese hade ju med sig sina tjejer så dom lekte lite med henne när alla blyghet hade släpt.

Idag är det måndag och vi är ju som sakt hemma. Ikväll är det dans igen. Love it!!!

Men innan jag ska åka nånstans så ska fönstren i köket tvättas och gardinerna ska bytas. Så det är väl lika bra att sätta fart med sånt. Ska bara klä på barnen först så att dom slipper gå i pyjamas hela dagen.

Tack å hej

Idag är jag hemma med två sjuka barn. Mindre roligt om man säger så. Hjalmar är jätte förskyld. Det bara rinner ur näsan på honom och han hostar. Wilma har en massa slem i halsen så hon hostar så hon håller på å spy. Inte roligt när det blir så här. Hoppas bara att det kommer att gå över i helgen. Ska nog bara låta dom få ta det lungt och bara vara hemma. Kan vara skönt det med. 
 
Över allt det jag skrev igår så är det bara så mitt liv är. Jag kan inte sitta hemma och tycka synd om mig själv direkt och jag vill inte att nån annan ska göra det heller. Vill bara att folk ska förstå hur det kan vara. Ofta så håller jag sånt för mig själv och tycker inte att andra har med det att göra. Men jag måste säga att det va väldigt skönt att skriva av sig lite. Det behövdes verkligen. Tror att det är lättare för folk att förstå hur man känner det. Igentligen så ville jag ta upp det lite lätt när vi hade möte på jobbet igår men jag orkade inte. Det viktiga är ändå att min chef vet hur det ligger till och hon frågade rakt ut vad det va för fel. Så då kom allt. Vilket va skönt.

Trött är jag idag kan jag säga. Klockan 2 inatt så vaknade jag till och kunde inte somna om. Kollade på klockan sista gången vid 02.40 och sedan har det varit en orolig natt. Vet inte vad det beror på. Kanske är det så att jag har en massa inom mig som måste ut. Kan faktiskt inte svara på det.

Men hur det än är så är det bara att dricka lite kaffe nu så man vaknar till liv och sedan så ska det tvättas och plockas här hemma. Måste städa ur rummet som ska bli en garderob idag så att jag kan få ordning där inne. Då behöver jag inte ha alla kläder runt i hela huset. Blir ju lite bättre då om man säger så.

Nä nu va det allt för denna gång.

Tack å hej.

Ja jag vet väl igentligen inte vart jag ska börja. Det har varit en ganska så jobbig period nu ett tag. Har tänkt att jag ska skriva så många gånger om detta men varje gång jag har börjat så har jag tagit bort allt och stängt ner bloggen... Men nu ska jag göra ett nytt försök igen.

Om man ska ta det från början så va det ju 2003 när jag blev påkörd av en bil bakifrån. Jag stod still vid en korsning och bilen bakom mig bromsade inte i tid så den körde in i mig. Efter det så har jag haft en konstant värk i min nacke och rygg. Såna här gånger är det ju verkligen tur att man har en försäkring. Synd bara att försökringsbolg är så tröga över att man verkligen har fått en skada.. Kan ju säga att jag är inte kvar med den försäkringen längre.
Men iallafall... Åren går ju och jag har så satans ont mest hela tiden. Rätt vad det är så försvinner all denna smärta. Så klart undrar man ju varför. Tydligen så va jag gravid. Under 9 månader så hade jag inte alls nån smärta. Kan säga att det va väl dom bästa 9 månaderna i mitt liv efter olyckan. Wilma föddes och två dagar senare så va smärtan tillbaka. Tiden går och allt gör ju mera ont igen. När jag blir gravid igen så trodde jag att smärta skulle försvinna igen. Men inte på samma sätt som den hade gjort tidigare. Fick ta värktabletter när jag va gravid med Hjalmar vilket jag verkligen ogillar. Men va gör man då???

Hur som helst. Om man ska ta det från det att Hjalmar föddes så kan jag säga att man har kommit in i nån form av divala.. Kan inte sätta fingret på vad det är. Men jobbigt är det.

Tänk er själva att vakna på morgonen och känna att det bara dunkar i fötterna. Ni kliver upp från sängen och inser att man knappt kommer att ta sig ner för trappen för att det gör så ont när man går.

Stoppar i mig tabletter till frukost och tabletter mest hela tiden. Det är verkligen inte roligt. Man har stickningar i fingrarna i bland. Vissa dagar kan jag knappt hålla i en penna utan att man ska börja gråta.
Det gör ont när man står, går, ligger och sitter. Dessa dagar då har man väl mest bara lust att ligga kvar i sängen för att sova. Men det funkar ju liksom inte när man har två barn att ta hand om.

Det som ändå är jobbigast är att mitt minne har börjat att svika mig. Varje morgon så måste ta allt i samma ordning för annars så glömmer jag bort vad jag har gjort. Gå upp, ge hästarn mat, klä på mig och barnen, starta bilen och sätta in barnen, släppa ut hästarna och slå på strömmen. När vi ska till dagis så måste jag bara komma ihåg att svänga av så att vi kommer dit. Sen blir det ju lite jobbigt när man kommer till stan och undrar om man verkligen släppte ut hästarna eller hur va det... När det blir så här då är jag helt slut när jag ska börja jobba.

När jag väl är på jobbet så måste koncentrera mig till max för att komma ihåg allt. Vet med mig själv att jag kan se sur och grinig ut men det är bara för att jag måste ha sten koll på vad jag håller på med hela tiden.

När jag åker hem från jobbet så måste jag komma ihåg att svänga in till dagis för att hämta barnen igen så att dom inte blir kvar där. Sånna här saker är väldigt jobbiga så när kvällen kommer så är jag ofta så slut och har ont i huvudet eftersom att man har spänt sig en hel dag.

Fick veta av en läkare att man kan glömma saker när man har den smärta som jag har.

Jag tror inte att folk förstår hur jag har det. Man har en skada som inte syns och i dagen samhälle så är det ju lite så att syns det inte så finns det inte.. Men jag vet att det inte är så.
Alla dessa tabletter som jag stoppar i mig varje dag gör att jag inte blir så hungrig vilket leder till dåligt humör och att man nästan svimmar. Hemma blir jag påmind om att jag måste äta. Hur kul är det när man är 29 år och nån säger aåt mig att nu måste du äta Maria.. Inte så roligt kan jag lova.

Men hur som helst. Jag har väl ett sådär roligt liv igentligen tur att man har barnen och alla goda vänner som verkligen piggar upp en. Har ett jobba där jag trivs som bara den. Troligen dom bästa arbetskamraterna som man kan ha.

Nu är det dax att fylla på tablettfrådet i kroppen och försöka sova lite. Blir nog hemma med Hjalmar  i morgon då han har blivit jätte förskyld.

Det va allt för mig. Ska skriva oftare. Lovar det!

God natt och hej,