Maria - bara som jag är

Ja nu är det nära bristningsgränsen. Jag blir så trött just nu. Så fort jag vill göra något så är det nästan så att jag måste be om lov. Ska det verkligen vara så? Ska jag behöva ha dåligt samvete för att jag vill dansa en gång i veckan. Nä det ska jag inte behöva ha. Jag är hemma med barnen varje gång dom är sjuka. Jag gör allt inne så det är kanske inte undra på att jag inte hinner med allt jag vill ute. Det är oftast jag som tar hand om alla djur. Inte många gånger som någon annan har städat åt grisarna. Hästarna kan jag förstå för dom är mina. Men resten av djuren då?? Inte bara mina vad jag vet. Så igår brast det. Ibland känns det som om man inte ens är vatten värd. Kan ändå inte fatta varför det ska vara så svårt att prata om saker och ting. Så fort man behöver barnvakt så är det alltid jag som om fixa det. Man skulle kunna tro att man är ensam med barnen.

Jag tror att det skulle göra oss gått att åka iväg en sväng. Ta ett av dom presentkort som vi fick när vi fyllde år. Åka bort och bara vara vuxen. Men det finns väl inte tid för det heller. För nu ska det ju huggas träd så man kan göra ved. Allt annat är viktigare än familjen känns det som.
Får väl annars se vart detta slutar.

Efter 10 år så kan ju inte bara ge upp allt heller. Det gäller att båda ger och tar och inte bara en. Man ska mötas på halva vägen. Jag måste komma hemifrån för att få vara själv. Jag kan inte stå vid någon vedkap å greja.

Är så otroligt glad över att jag har mina vänner. Ni vet vilka ni är. Ni ställer alltid upp när man är nere och gör så att man får må lite bättre. Ni betyder allt för mig. Barnen är så klart det viktigaste i mitt liv men mina vänner är också jätte viktiga. Har några som alltid ställer upp. Inte många som klår dom.

Nä nu är det lika bra att gå till tvättmaskinen igen då. Läre få bort lite igen.

Hej.