Maria - bara som jag är

Ja det kan man då verkligen säga att det är. Igår så va vi först iväg på 4 årskalas hos en gammal dagis kompis till Wilma. Kände bara en till som va där så det kändes lite som om tiden gick jätte sakta. Wilma frågade en gång om vi inte skulle åka hem. Men man kunde ju inte bara komma och fika för att sedan åka hem.

På eftermiddan igår så va det dop för Tyra. Fick en jätte god smörgåstårta. Hade väl kunna äta ihjäl mig på den. Måste nästa göra en sån här hemma nåt tag.
När allt fikande va klart där så åkte vi hem och plokade undan lite snabbt eftersom att det skulle komma folk och dricka öl med Danne. Trevligt va det och tött blev man. Wilma va uppe till 22 tiden. Tror inte att hon har vair uppe så länge nångång faktiskt. Men det gick bra nästan hela kvällen.

I morse så vaknade dom vid 7 (gammal tid) så det va väl ändå helt ok. Synd bara att man vaknade före dom. Hade ju varit skönt att sova ut. Men inte det inte..
Danne gick å la sig ett tag igen nu så att han orkar vara bland folk sen. Barnen tittar på tv och tar det lungt. Vi ska ju iväg på ett annat 4 års kalas sen. Det ska bli trevligt.

Ikväll så ska barnen sova hos mina föräldrar. Måste säga att det verkligen ska bli skönt. Vi ska ta med några garderober hem så vi kommer att ha å göra ändå ikväll. Eller det är väl mest jag som ska ha dessa garderober. Så nu ska jag slänga bort sånt som inte används och kasta sånt som är trasigt.
Det kommer att bli så bra.

I torsdags så va det ju rosabandet galan. Å va jag grinade. Tycker att cancer verkligen är en tragisk sjukdom. Man vet ju aldrig hur illa det kan vara när man får den diagnosen. Det är snart 1 år sedan som pappas bästa kompis gickk bort i cancer. Det är 20 år sedan som min mormor gick bort i cancer oxå. Danne mormor gick bort för 3 år sedan. Känner ju verkligen som om man har förutsättningarna för att få det själv en vacker dag. Både min farmor och farfar gick bort i det oxå.
Det va iallafall en tjej som nyss hade fått barn som kände en knöl i bröstet. Men alla trodde att det va mjöklstockning. Men innan det va klart så va det cancer. Hon klarade sig ett år med behandlingar och va väl ganska så pigg. Sen så spred det sig till hjärnan och hon dog. Tyckte att det va så tragiskt att hon nyss hade blivit mamma och inte fick se sin dotter att växa upp.
Man får sig en tankeställare när man ser sånt. Jag är verkligen så glad för varje dag som man vaknar upp och är frisk. Man ska ta vara på livet varje dag.
Så igentligen så undrar jag varför man har småtjaffs ibland. Det är ju helt onödigt. Vi är ju friska och har varandra.

Svärfar va på återbesök till sin läkare oxå. Han har nu fått tillbaka körkortet så nu ska han bara ha en bra bil så att han kan köra i vinter. Han kommer att vara sjukskriven fram till mars då det har gått ett helt år. Vad jag fattar det som så ska han få göra ytterligare ett operation då eftersom att han har ett sånt stort brock i magen. Måste ju säga att det känns så där om han ska behöva göra detta i mars. Man undrar ju så klart vilka komplikationer som han kommer att få efter den operationen. Kommer kroppen att klara av det. Det blir ändå en ganska så stor operation med tanke på hur stor det är.. Men jaja det kan man oroa sig för en annan dag. Just nu är han pigg i allafall och det är huvudsaken.

Nä nu ska jag mysa lite i soffan med min älskade barn.

Tack å hej.